Dokumentären ”Gzim rewind” handlar om pojken Gzim och om hur han har påverkats av att fly från sitt hemland för att sedan bli utvisad gång på gång. Gzim, hans mamma och småsyskon flyr från Kosovo på grund av krig, orättvisor och fattigdom. Samtidigt stannar hans pappa kvar i landet för att kriga med motståndsrörelsen. Han möter dock upp familjen senare. De flyr mot väst och hamnar senare i Norge. Där får de dock inte stanna lämge; och rädslan av att bli hemskickade får föräldrarna att gömma sig i en kyrka. Då kyrkan är en fristad kan inte myndigheterna nå dem och sedan flyr familjen iväg till Sverige. De stannar i Boliden och där anpassar sig familjen till det svenska samhället. Gzim lär sig svenska, går i skolan och får kompisar som vilken åttaåring som helst. Som barn gör när de är unga så rotar de sig. Det sker automatiskt vare sig de vill eller inte. Väl i Boliden lär Gzim känna en konstnär vid namn Knutte (som också är filmaren och upphovsmakaren av denna dokumentär). Gzim kommer och hälsar på Knutte allt oftare och de båda blir väldigt nära vänner. Knutte lär honom att hantera en kamera, lär honom spela trummor och gör mackor till Gzims stundande besök. Men efter ett år kom nyheten. Nyheten om att Gzim och hans familj inte längre får stanna i Sverige. Deras asylsökan nekas och familjen skickas tillbaka till Kosovo.

Knutte som filmat deras tid tillsammans i Sverige letar upp Gzim och hälsar på honom två gånger. Både när Gzim är 11 och 18. Genom dokumentären får vi se Gzims utveckling och också hur han påverkas av att behöva leva i osäkerhet och att obarmhärtigt dras upp från rötterna.

• Beskriv huvudkaraktären

Gzim är en kosovoalbansk pojke som vi får följa under olika år. Filmen visar delar när han är både 8, 11 och 18 år. Tiden i Sverige som åttaårig är en tid som för vilket barn som helst. Gzim leker med sina kompisar, tycker om att filma och spela trummor. Han är alltigenom en livfull pojke med nära till leende och skratt. Men trots sin unga ålder har han en egendomlig mognad över sig. Det får vi bl.a. se när han berättar för Knutte om den kommande utvisningen. Han visar omtänksamhet för Knutte och vill inte att han ska vara ledsen. För en åttaåring visar han sig väldigt emotionellt starkt. Men för en sån ung pojke som levt så länge från sitt egentliga hemland; så har Kosovo blivit främmande.

Vid tiden som 11 åring letar Kntte upp Gzim och kommer för att hälsa på honom i Kosovo. Det blir ett kärt återseende med både kramar och tårar; och trots att den unge Gzim glömt bort en massa svenska (och blandar ihop det med både norska, tyska och albanska) så gör han sig förstådd och pratar livfullt med Knutte. Men den unga själen är till synes ärrad. Han visar runt Knutte i byn och pratar mycket om det krig som varit och de skador som skett.

Som artonåring har den livfulla pojken förvandlats till en allvarlig man. Svenskan har han nästan helst glömt bort och han är väldigt sparsam med att visa känslor och leenden. Skillnaden mellan honom som artonåring och åttaåring är enorm. Det är som om Knutte träffar en helt annan person. Sargad av den känslomässiga berg-och-dalbana som utvisningen inneburit och att behöva byta livsstil har gjort honom till synes kall och reserverad.

• Hur är dokumentären uppbyggd?

”Gzim rewind” består helt utav konstnären Knuttes filmklipp och målningar. Berättarrösten är det Knutte själv som står för och han börjar med en inledning om vad dokumentären handlar om samtidigt som han visar målningar och filmklipp från Gzims barndom. Från hans barndom får vi se Knuttes och Gzims nära relation och betraktaren får en förståelse om hur mycket de betyder för varandra. Det löper en röd tråd genom hela filmen trots att den konstant pendlar mellan nutid och dåtid. Filmklipp från när Gzim är både 8, 11 och 18 gör att tittaren får begrepp om hur han har utvecklats och hur hela upplevelsen har påverkat honom.

• Vad tyckte du om filmen?

 Filmen rörde mig på ett väldigt djupt plan. Att se deras återförening var otroligt känslosamt och att se hur Gzim utvecklats var tragiskt. Jag tyckte om hur den var gjord. Filmtekniken och konceptet att växla mellan Gzims olika skeden i livet men att samtidigt behålla den röda tråden var väldigt intressant och det fångade tittarens intresse. Ämnet som filmen berör är också väldigt intressantvilket gör att man fastnar. Att det är en dokumentär och alltså en riktig person som det handlar om gör det hela mer relaterbart. Allt som allt tyckte jag väldigt mycket om den; trots att det är en dokumentär.

• Hur relaterar du till ditt eget liv/Kan du identifiera dig med någon i filmen?

Jag kan inte relatera kring Gzim, men om det är någon jag skulle kunna relatera till så är det Knutte. I lågstadiet var jag god vän med en tjej som kom från Iraq. Hon stannade i Sverige i några år tills den dagen hon sa att de skulle åka tillbaka. Än idag vet jag inte om det var på grund av att deras asylsökan nekades eller om det var frivilligt. Men jag har svårt att komma ihåg hur det var. Jag tror jag var för liten för att förstå vad det var som hände och att hon faktiskt försvan för alltid. Men saknaden efteråt var stor för ett tag. Men osäkerheten om hur hon hade det och om hon fortfarande var i livet var väldigt läskigt. Dock är hon tillbaka i Sverige idag. Men än har vi fortfarande inte träffats.

• Beskriv något extra starkt i dokumentären

Den scen som berörde mig starkast i filmen var när Knutte träffar Gzim för första gången efter att de nekats asyl i Sverige och rest tillbaka. Att se Gzim gråta och hoppa upp i armarna på Knutte är något som skulle kunna beröra även den med det kallaste hjärta. Jag blev själv rörd till tårar och känslan av att få se någon som man saknat efter en lång tid väller över en. Det är en otroligt fin scen att äntligen få se de återförenas.

• Sätt ett betyg där 5 är högst motiver

Jag sätter nog en 4 för den här dokumentären. Dels för att den berör och är känslosam men också för att den tar upp ett viktigt ämne. Hur berörs egentligen barn av att leva i osökerhet och vingas flytta trots att de redan rotat sig, lärt sig språket och skaffat vänner? Det är en lärorik dokumentär som kan få upp ögonen hos folk och kan få männsikor att sätta sig in i andra folkslags liv och hur bra ställt vi har det i Sverige. Det är allt som allt en nyttig filmsom får en att tänka och reflektera lite mer över våran livsstil.

Bild på Gzim, åtta år. Bilden är tagen av konstnären Knutte Wester.

Vad handlar dokumentären om?
”Gzim rewind” handlar om en pojke som heter Gzim och som kommer från landet Kosovo. Kosovo ligger i de forna Jugoslavien, Balkan. När inbördskriget började i det forna Jugoslavien 1991 förändrade det mångas liv. En av dem var Gzim och hans familjs liv som fick flytta till Norge och sedan till Sverige för att kunna överleva.

Själva dokumentären handlar om vänskap, vänskapen som pojken Gzim och konstnären Knutte har. Dokumentären visar glädje, kärlek, vänskap men samtidigt också sorg, osäkerhet och rädsla.

Beskriv huvudkaraktärerna:
Huvudkarakärerna är Gzim och hans vän Knutte.
Gzim förändras under hela dokumentären och det kan man själv se. När Gzim var yngre var han en livfull kille som spred glädje och kärlek. Men med tiden i Kosovo blev Gzim allt mer osäker och man kunde se sorgen i hans ögon. Den livfulla killen var på något sätt borta. I hans värld och i hans ögon var allt kallt och mörkt.

Knutte är en ung man som ser Gzim som sin bästavän. Han har sett Gzim kämpa för att passa in i samhället och deras vänskap växte för varje dag som gick.
När beskedet kom att Gzim skulle tillbaka till sitt hemland, de var den dagen då både var tvugna att säga förväl. Men Knutte gav inte upp på deras vänskap.
Han åkte till Albanien så ofta han kunde, bara för att besöka Gzim och hans familj.
Jag upplever Knutte som en underbar människa, som inte ger upp på sina vänner i alla fall om dem bor på andra sidan Europa.
Knutte är en social människa som älskar att arbeta med konst och fotografier.

Hur är dokumentären uppbyggd:
Dokumentären går ständigt fram och tillbaka i tiden.
Dokumentären började med hur Gzim och Knutte träffades för första gången, när Gzim var bara 8 år gammal. Sedan visar dem olika klipp när Knutte var i Kosovo. Då fick man se  Gzim när han var 16 år gammal, sedan när han var yngre och själva slutet var när Knutte filma Gzim innan han skulle fara.

Hur relaterar du till ditt eget liv/ Kan du identifiera dig med någon i filmen?
Medans jag kollade på dokumentären kände jag igen mig själv. Händelsen, sorgen, flytten. Precis allt som dokumentären visade har jag gått igenom.
Jag föddes under inbördeskriget i det forna Jugoslavien, 1993. Under inbördeskriget bodde jag och min familj i Tyskland. Efter 6 långa år tog kriget slut och vi fick ej stanna kvar, vi var tvugna flytta. Tyskland blev mitt hem, tyska var mitt språk. Sju år gammal och jag fick lämna mina vänner.

Året 1998 flytta vi tillbaka till Bosnien och Hercegovina. I början var det svårt att anpassa sig, med språket och att hitta vänner men till slut gjorde jag det.
Efter ett par år i Bosnien insåg vi att vi inte kunde bo kvar där. P.g.a.kriget hade mina föräldrar svårt att hitta jobb, vi bodde i en stad där kroaterna hade tagit över. Vi var inte längre välkommna och för att kunna överleva var vi tvugna att flytta till Sverige för första gången.

Året 2000 kom vi till Sverige. Osäkerhet, rädsla, saknaden. Jag var tvungen börja allt om från början. Lära sig ett nytt språk, anpassa sig, hitta vänner. Svårt var det men med tiden började jag älska Sverige. Varje natt innan jag somna bad jag till Gud att få uppehållstillstånd och stanna i ett land en gång för alltid. Ibland brukade jag till och med sitta framför tv:n i flera timmar och beundra alla som pratade det svenska språket.
Min största önska var att kunna prata som dem, kunna svenska flytande. Jag ville inte flytta mer, jag var trött på det. Mina föräldrar var lyckliga, allt var perfekt i mina ögon. Men en dag förändrade allt. Slutet av november, 2003. Vi fick negativ och var tvugna lämna Sverige. Tårar, sorg, ildska, hat. Jag kände allt.

När vi flytta tillbaka till Bosnien var allt annorlunda. Vi flytta från stad till stad. Jag hade det svårt med språket, jag kände mig annorlunda och dum. Jag kunde aldrig jämföra mig själv med mina jämnåriga. De var bättre på allt, jag fick gå om klass.
4 år bodde jag i Bosnien och Hercegovina. Jag tränade volleyboll, dansade, hade en kille, var top elev i klassen. Vi var inte rika, men jag klagade aldrig. Jag hade det tillräckligt men mina föräldrar var aldrig lyckliga.

Början av december, år 2006. Rasade min värld, IGEN! Morsan grät av glädje och sa att vi skulle flytta tillbaka till Sverige. Och där var det stop.
Jag orkade inte mer, jag hade ingen kraft. Att flytta runt hela livet? Och inte veta vart man tillhör? De svårare än vad man tror.Så fort jag anpassade mig till ett ställe, så fort jag hitta vänner och äntligen kände mig bekväm så var jag tvungen flytta igen.

Efter den dagen blev jag helt annorlunda. 12 januari 2007 kom jag tillbaka till Sverige. Jag var aldrig glad, jag grät, jag skar mig själv. Från en glad och livfull tjej blev jag till en mörk, hatfull person. Jag hatade Sverige mer än något annat, jag hatade folket, jag hatade allt som hade me det här landet att göra. I skolan pratade jag inte med någon, jag hade inga vänner. Enda jag ville var flytta tillbaka till Bosnien.

Månader gick och mina händer och armar blev värre än någonsin. De då jag vakna till och insåg att jag var tvungen acceptera läget, acceptera mitt liv.
Mina ärr har jag fortfarande kvar, ärr som jag kommer bära på resten av mitt liv.
Nu kan jag, för första gången i hela mitt liv säga: ”De här är mitt land och här tillhör jag.”

Omdöme:
Jag älskade dokumentären. Strukturen, handlingen, vänskapen. Allt. Precis allt!
Dokumentären får  :-)  / 5

av Öznur Kibar

SB2

Handling:
Dokumentären handlar om Gzim, en 8årig pojke som har flytt från Kosovo till Sverige och lär känna en ung svensk student, Knutte som han bildar en stark vänskap med.  Knutte som som är väldigt estetisk av sig väljer att försöka skildra Gzims tid i Sverige genom att  filma deras tid tillsammans med en videokamera samtidigt som kompleterar denna dokumentär med sina vackra målningar på honom och Gzim.

De två vännernas tid tar dock slut då Gzim och hans familj blir utvisade tillbaka till Kosovo då kriget är över. Knutte ger inte upp vänskapen och åker ända till Kosovo för att träffa Gzim.

När Knutte väll kommer till Kosovo är saker inte som han förväntat sig. Gzim och han familj lever i fattigdom eftersom de har förlorat allt i kriget. Gzim är inte den glada lilla pojken han var och ju äldre han blir ju större bli sorgen.

Huvudpersoner:

Huvudpersonerna är Knutte som är en student runt 20 år som läser i en konstskola när han träffar på Gzim för första gången. Han är en fantatiskt konstnär som har som specialitet att måla oljemålningar, som man även får se mycket av i dokumentären. Han filmar/fotografierar Gzim och hans tid i Sverige.

Gzim är 8 år då han först anländer till Bolien och träffar på Knutte. Gzim har flytt ifrån Kosovo och kriget tillsammans med sin familj och efter en väldigt jobbig kamp har han och familjen hamnat i Sverige där han träffar på Knutte filmar de nyanlända flyktingarna. Gzim är i början av dokumentären prat glad och en pojke med ett stort leende på läpparna nästan hela tiden men ju djupare vi kommer in i filmen ju mer stänger Gzim in sig i sig själv.

Struktur

Filmen är inte kronologisk. Den börjar med att Gzim anländer till Boliden och sedan hur han får nyheterna om att han ska ”fara” och hur han berättar det till Knutte. Efter det är nästa del då Knutte är påväg till Kosovo för att besöka Gzim som nu är 16(?) år. Efter detta spolas filmen tillbaka och händelseförloppet blir liksom från slut till början.

Mitt omdömme

Jag tyckte dokumentären var bra men inte awesome, FÖR ATT det inte var precis vad jag skulle vilja se på om jag valde att se på en dokumentär. Det var inte tillräckligt intressant.

Det var dock enormt rörande men inte så att jag började gråta(host host Linda). Det som jag tyckte var sorgligast var hur vilsen Gzim verkade vara. Han hade under en stor del av sin barndom flytt från land till land och när han väll blir utvisad och ska komma hem är hemmet i ruiner. Han måste helt ha förlorat sin känsla av att kunna känna att han har ett hem där han hör hemma.Tillbehörighetskänsla. Det andra som berörde mig var hur han ständigt pratade en blandning av tre olika språk när han skulle kommunicera med Knutte.

3/5

Gzim som ständigt blir tvungen att flytta, från land till land. I dokumentären får vi se hur det påverkar honom, och hur han förändras med åren. Knutte söker rätt på Gzim även fast det gått flera år sen dem sist träffades. Den handlar mycket om vänskap och kärlek, om hur en vuxen man som kommer nära ett barn.

Huvudkaraktärer:
Huvudkaraktärerna är Gzim och Knutte. Gzim är en kille som kommer från Albanien. I dokumentären får vi se olika delar ur Gzims liv, vi får se när han är åtta år, och även när han blir sexton. När Gzim är åtta, är han en väldigt glad och social kille. Även fast han inte kan språket pratar han jättemycket, han blandar liksom ihop olika språk på grund av all flyttning som skett under hans liv, han visar verkligen upp sig.

Han är trevlig och det han älskar att göra är att fotografera. När Gzim blir sexton, får vi se honom i Albanien. Man ser hur mycket han har förändrats, både på utsidan och insidan. Han verkade vara mer blyg, när han var äldre. Han är mer tystlåten, men fortfarande har han alltid ett leende på läpparna, så som när han var liten.

- Knutte är en ung man som arbetar med konst och fotografier. Han har en liten ateljé där han spenderar sina dagar, det var även där han och Gzim var med varandra hela tiden. Knutte är snäll, och vill verkligen Gzims bästa. Han ser Gzim som sin bästavän. Han åker till Albanien bara för att se och träffa Gzim, även fast han egentligen inte vet vart Gzim befinner sig. Det betyder att han är modig, och verkligen gör allt för att få träffa honom igen. Knutte är rolig och social.

Hur är dokumentären uppbygg?:
Dokumentären går fram och tillbaka hela tiden. Det var det som gjorde just den här dokumentären så bra, eftersom man ständigt fick se olika delar.

Dokumentären börjar med att man får se lilla Gzim, och Knutte träffas första gången. Då är Gzim bara åtta år. Sedan går man framåt och ser Gzim när han är sexton. Det är då Knutte åker ända till Kosovo, man får se första gången de träffas efter flera år. Sedan går man tillbaka till tiden då Gzim bara var åtta år. Så det varierar med tiden, men det är det enligt mig som har gjort den här dokumentären så intressant och spännande. Det var det som gjorde att dokumentären inte blev långtråkig.

Omdöme:
-  Jag tyckte verkligen om filmen. Den är uppbyggd bra och det är väldigt spännande att kolla på. Man ville liksom hela tiden veta hur det skulle sluta, och jag tyckte verkligen om att Knutte är mycket äldre än Gzim men fortfarande blir de vänner. Det visar bara att åldern inte påverkar vänskapen. Handlingen var spännande och bra, och det var väldigt kul att se olika delar ur Gzims liv.

- Jag vet inte om jag kan relatera till just detta, men mina föräldrar kommer från Turkiet. Där har jag många som jag saknar, och som jag bara träffar typ två gånger om året.

- Jag tyckte att det var jätte känsligt när Knutte skulle säga hejdå till Gzim i Kosovo. De kramades i evigheter och Gzim började gråta. Det var väldigt sorgligt.

, , ,   /5 får dokumentären av mig. Den var väldigt bra och jag tyckte verkligen om filmen.

Huvudpersoner:
Handlar om en 8åring som flyttar runt och söker asyl men får det inte, han behöver flytta hem igen till ett krigsdrabbat land, han träffar knutte som filmar honom och börjar bli riktigt goda vänner

De filmar hur Gzim flyger från plats till plats och det är inte kul, hejhopp, först visar de när han är yngre och sen äldre.

Det tråkigaste var när de skiljdes åt, det var inge kul att se betyg 3/5 toasts!

Det här är en smått medryckande berättelse på det enkla planet. Jag själv bodde i ett land där det var krig och flydde där ifrån till Sverige för att söka asyl, men jag lyckades få det och bo kvar i Sverige. När Knutte skulle åka tillbaka till Sverige och lämna Gzim i Kosowo var det extra sorligt i filmen

I Knuttes dokumentär är Gzim huvud personen i dokumentären och själva knutte som en med hjälpare. Filmen är uppbyggd på ett sätt att  börjar med det viktigaste i filmen av historien, sen börjar han igen från början av dokumentaren. Filmen utespelas i stads miljö där Gzim rörde sig och på landsmiljö där han flyttade senarei Kosowo.

Jag tror inte att den skulle ha blivit lika bra uppskriven och ihågkommen om den hade skrivits av någon annan än Knutte.

Jag betygsätter filmen med 4 poäng för den var en intressant film

Huvudpersoner:
Gzim: Gzim är 8 år när han först träffar Knutte, och det är när Gzim och hans familj anländer till den norrlänska staden Boliden på flykt från norge och deportering. Han har mörkt hår och skulle kunna vara viken norrlänning som helst.

Knutte: Knutte är en aspirerande konstnär som filmar/fotograferar flyktingar som anländer till Boliden när han först möter Gzim. Han visar mycket medkänsla och förståelse för andra. Han visar Gzims erfarenheter från sitt hemland via oljemålningar som väcker djupa känslor.

Struktur:
Filmens introduktion visar hur Gzim anländer till Boliden, men sen så spolar den fram till slutet och ”backar” tillbaka i historien.

Mitt omdöme:
Filmen var lite sorglig i med att han tvingades flytta hela tiden under hans uppväxt, och hur han sen tvingas resa tillbaka till sitt hemland för att bara finna sitt hem i ruiner. Han tvingades lära sig nytt språk varje gång han flyttade och nu så kan han bara delar av varje och kallt har blivit en synonym för förstört.

Jag kan inte tänka mig att behöva flytta från land till land vid sådan ålder. Jag har flyttat rätt mycket under min uppväxt, men aldrig utanför stockholmsområdet.

Det som rörde mig mest från filmen var när Gzim berättade för Knutte att han skulle ”Fara”. Att hans föräldrar hade informerat honom tidigare den dagen och att han bara hade rusat därifrån. Det är vid sådana ögonblick som man blir ledsen.

Filmen får betyget  örfilar för att den var så känslorörande, men inte speciellt spännande (Ja, jag inser att det är en dokumentär).

• Nyhetssändning
• Radiosprogram Radioprogram Samgymnasiet 2012 del 1 
  Radioprogram Samgymnasiet 2012 del 2
• Nyhetstidning 20120131_Samgymnasiet

Foto Linda Svanberg